En doft av pub grub
En viktig del av min julresa till Leicestershire var att fylla upp så många kassar som möjligt med engelska matvaror, snacks och bakartiklar. Ett snabbt besök på Tesco och dryga sjuttio pund såg till att alla mina väskor var överfulla, och jag kunde vända hemåt med gott samvete. Inte långt från stället jag besökte ligger staden Melton Mowbray, för omvärlden mest känd för två saker: Stilton-ost och pork pies. Hur traditionellt Stilton än är så håller jag mig ifrån det just nu, och inriktar mig på pajen istället.
Pork pies äts vanligen kalla, ibland som här på bilden med Branston Pickle och stadiga skivor cheddarost (här Red Leicester och Double Gloucester; mina två favoriter), och är en gammal institution i brittisk mathållning. Traditionellt är det salviakryddat fläsk som pressas samman, bakas in i ett heltäckande pajskal som sedan fylls med skysås och/eller gelatin innan allt bakas färdigt och skickas med bönder och gruvarbetare ut på en hård arbetsdag.
Idag är pajerna en storindustri i Melton, det skeppas dagligen tusentals pajer till stormarknader och andra kedjor över hela Storbritannien, och The Melton Mowbray Pork Pie Association, en sammanslutning av pajbagare från staden, har till och med ansökt om namnskydd hos europeiska unionen. Även om det finns andra pork pies i England så är de äkta Melton Mowbray-pajerna unika på det sätt att de inte använder rimmat fläsk till sina pajer utan färskt.
Även om jag föredrar en rykande varm Steak and Ale pie över pork pies any day så var det här en ganska trevlig bekantskap på nyårsdagskvällen. Ingen tillagning behövdes, bara att skala av omslagspappret och plocka fram tillbehören. Förvånansvärt mättande också, en sån här liten paj (cirka 6-7 cm i diameter och 4 centimeter hög) - de är väldigt kompakta. Och så stöder man ju den lokala industrin då.
