MUMS. Det är gott med mat.

För första gången på över 15 år har jag provat Quorn idag, färsen, och resultatet blev BRA mycket bättre än den där gången med "grytbitarna" i London i slutet av åttiotalet.  Att sätta likhetstecken mellan Quornfärs och köttfärs är dock inte helt korrekt; man måste anpassa sig en hel del, men det får jag väl lära mig.  Jag utgick från ett gammalt Buffé-recept från ICA och improviserade i panik när jag upptäckte att det inte riktigt gick som jag hade hoppats.  Det blev inte PERFEKT, men här nedan är receptet såsom jag TROR att det skulle kunna fungera fint.

Quornbiffar med kapris - 2 portioner
1 skiva vitt bröd, smulad (länge leve stavmixern!)
1/2 dl vatten
200 g Quornfärs
1 tsk salt
1 krm vitpeppar
2 ägg
1/2 dl vetemjöl
1 1/2 tsk dijonsenap
2 msk kapris
3/4 dl hackad persilja

Rivigt mos (Det var inte jag som döpte det!)
4 potatisar, skalade och delade i stora tärningar
150 g rotselleri, skalad och delad i lika stora tärningar
1/4 dl mjölk
1 äggula

Moset: Det blir enklast att börja med moset innan du sätter igång med biffarna.  Koka potatis och rotselleri i lättsaltat vatten i en kvart, tills de är mjuka.  Häll av vattnet och stöt med en potatisstöt till mos, blanda i mjölk och äggula.  Smaka av med salt och svartpeppar, eventuellt med muskot eller andra kryddor också.

Biffar: Låt brödet dra i vattnet i cirka 5 minuter.  Blanda därefter i alla övriga ingredienser, mjölet sist, och rör ihop till en smet.  Forma biffar - använd en träslev och en stekspade för att få rätt form på dem (de binder inte lika bra som köttfärsbiffar) och stek dem gyllenbruna i matfett i en stekpanna; ett par-tre minuter på varje sida.

Servera omedelbart - jag skulle tro att det skulle vara gott med inlagda rödbetor till.  Kalla biffar lär för övrigt fungera precis lika bra som vanliga icke-lakto-ovo-vegetariska pannbiffar på hårdbrödmacka till natten, vi får väl se om ett par timmar…

(Kameran ligger på hyllan för tillfället. Ska damma av den vid något tillfälle snart. Promise.)

Jag vet att vi är nästan halvvägs igenom januari, men jag måste ändå få eka det som stått i alla matlagningstidningar och som fok har pratat om sedan adventstider:

Ädelost på pepparkaka är ju sjukt gott.  Vanliga Annas pepparkakor, toppade med Kvibilles Glöggädel var en klar höjdare, och jag hoppas att Glöggädeln kommer igen nästa år.  Passa på att köp en liten bit om du inte har provat den redan.  (Den finns fortfarande i kyldiskarna på diverse affärer.)

Uppdatering 11/1: Enligt Arlas kundkontakt så blev både Glöggädel och Cheddar Glögg succéer och sålde slut kort efter julhelgen.  De räknar därför med att båda ostarna återkommer till nästa jul.  (För Stockholmare: båda ostarna fanns på Daglivs vid Fridhemsplan och Glöggädel även på ICA Kungsholmstorg.)

Den här posten har legat i frysboxen ett tag utan att bli serverad.  Nu är den dock mogen nog för att tinas upp i mikron.

Köttbullar och makaroner får väl anses bland det svenskaste man kan äta?  Kollegorna gisslade mig också mycket riktigt idag när jag kom med detta i lunchlådan, och trots att jag bedyrade att det här var ett holländskt recept (det kommer från ett receptkort jag tog på Albert Heijn, Icas holländska kusin, i helgen) så minskade inte glåporden - "jaså, du börjar prova på nya rätter nu - holländska köttbullar istället för svenska".  Vad får man inte stå ut med för att äta gott och spara lite pengar på lunch?  Jaja.  Kom ihåg - dom är bara avundsjuka!

Broccolipasta med ostköttbullar - 4 portioner
500 g broccoli
1 gul lök
2 klyftor vitlök
1 röd chilifrukt
300 g köttfärs
100 g stark riven ost
1 ägg
1/4 dl ströbröd
olivolja
pasta

Använd buketterna och de smalare stammarna av broccolin; skölj dem och skär i mindre bitar.  Skala och hacka lök och vitlök. Skölj chilin, ta bort frön och membran(*) och skär i tunna strimlor.  Koka pastan.  Blanda köttfärs, ost, hälften av chilin, ägget och ströbrödet ordentligt i en bunke.  Forma till lagoma köttbullar (enligt gammal skolköksstandard så räckte det precis till 24 köttbullar = 4 portioner à 6 stycken).  Hetta upp 2 msk olivolja i en wok och fräs lök och vitlök.  Tillsätt broccolibitarna och en skvätt vatten - låt koka/puttra/förvälla i cirka 8 minuter så att broccolin mjuknar.  Krydda med salt och svartpeppar.  Stek under tiden köttbullarna i olja i en stekpanna, de tar cirka 8-10 minuter de också.  Mixa sedan broccolin (antingen med stavmixer eller i matberedare) tillsammans med ytterligare 2 msk olja och blanda ner den i pastan.  Fördela pastan över fyra tallrikar, lägg på köttbullarna och strö över resten av chilin och lite flingsalt.

(*) Angående chilipeppar: Nuvarande rön gör gällande att det inte alls är i fröna som hettan sitter, utan i de ljusare membranen vilka fröna sitter i.  Du avgör naturligtvis själv hur mycket du vill rensa bort - jag råder dig att ta bort fröna i alla fall, eftersom de lätt fastnar i tänderna.   Var dock som alltid väldigt försiktig när du hanterar chilifrukter; capsaicin är väldigt starkt och irriterar lätt hud och - inte minst - ögon.  Tvätta därför händerna NOGA när du är klar, eller ännu hellre - använd gummihandskar.

Det är min förhoppning att MUMS ska ta fart igen under 2007, efter ett längre uppehåll.  Som många av er säkert redan vet så avled Fredrike, min fru och medskapare av den här sidan, under december, så julhelgen har känts väldigt underlig.  Matlagning är dock en underskattad form av terapi, så jag hoppas att det ska kunna hjälpa mig igenom sorgearbetet framöver.

Ytterligare anledning till uppehållet är att jag har sålt min lägenhet i Amsterdam och för tillfället (när jag inte, som nu, är i Stockholm) bor inneboende hos en kollega.  Han är visserligen också matlagningsintresserad, men det är inte riktigt samma sak att laga mat i någon annans kök - plus att vi har jobbat rätt hårt under de senaste månaderna båda två, så det har mest blivit enklare rätter till middag.  Förhoppningsvis blir det bättring på det under 2007.

Gott nytt år till alla läsare, och på återseende!

Den här gratängen kan naturligtvis användas som tillbehör till en köttbit om man så vill, men eftersom den blir väldigt färgglad och fin (ja, den blir väldigt rosa i alla fall om man använder rödbetor) så rekommenderar jag att avnjuta den i ensamt majestät, det duger den till (och min vegetarian-vän som var här på nyår höll med).  Som så många bloggare har sagt före mig: Vi hann äta upp den innan jag tänkte på att fotografera.

Rotsaksgratäng - 4 portioner
Skiva rotsaker i "lagom" skivor - jag tog två rödbetor, en liten palsternacka, en halv liten kålrot, en bit rotselleri och två morötter - och lägg i en ugnsform.  Slå över 4-5 dl vispgrädde och ställ in i ugnen i cirka 25-30 minuter på 225 grader.  När gratängen ser färdig ut, strö över en påse av Arlas Gratängost, stäng av ugnen och låt stå i cirka fem minuter tills osten har smält ned.  Klart!

Mina föräldrar bjöd ugnsrostade grönsaker i mellandagarna (samma grönsaker + lök och vitlök (båda i klyftor), lite olja och lite smör i en form, 225 grader i ugnen i ca 40 minuter - mycket gott till teriyakistyle-marinerat fläskkött!) och det var därifrån jag lånade idén.