MUMS. Det är gott med mat.

Vi sörjer Werner Vögeli.

En allmän post om hur jag ser på mat, matlagning och annat just nu.  Den här rubriken kommer säkert att återkomma framöver; kalla det en inblick i min oordnade hjärna.

Intressant kokbok: Smak för grönt av Katja Palmdahl (ICA bokförlag, ISBN: 978-91-534-2594-6).  En lakto-ovo-vegetarisk kokbok med många intressanta recept och fantastiska bilder av Tomas Yeh.

Hägrande råvara: Jag har två paket halloumi i kylen att laga till.  Tänkte ta ett recept ur ovanstående bok och severa den stekt med en färgglad couscous-sallad till.

Ny kärlek i köket: Japansk soja - söt-salt och lite tjockare än kinesisk.

Vi lagar för lite: Risotto.  Annes risotto med Taleggio är suverän, men all risotto går hem.  Gärna med svamp eller skaldjur.

Jag provar väl då: Ekolådan.  Det bloggas lite varstans om grönsakslådor nu, min granne (världens bästa granne, fö) får leverans av Ekolådan varje (eller varannan?) vecka, och de verkar vara de enda leverantörerna som främst fokuserar på lokalt odlade ekologiska grönsaker.  Jag provbeställer en låda tills nästa gång jag är i stan.

Skiva man måste ha: Adolphson & Falks platta Vidare - har du den inte så köp den nu.  21:a mars kommer DVDn från Stockholmskonserten den 2:a december i butikerna.  Se den officiella fansajten närmare releasedatum för din chans att vinna ett signerat exemplar!  (Ja, jag driver fansajten, so sue me för att jag pluggar mina egna projekt. )

Caféklassiker: Det är svårt att slå en chokladbiskvi.

Oväntad produkt i butiken: Räksallad på tub från Kavli, smart förpackning!  Måste prova Skagenröran också.

Godaste drickan för de som kör: Fanta Free Apple/Pear.

Godaste drickan för de som INTE kör: Black Soul på Vampire Lounge, Östgötagatan 41 i Stockholm.  Galliano, vit Creme de Cacao och muddlade björnbär.  Bästa baren i stan, bästa personalen bakom baren i världen.

Veckans Vafan: Banan och curry på pizza är inte bara ätbart, utan faktiskt till och med GOTT?!

Snabb middag innan bion: Grekiskt Kök & Bar i Kungshallen vid Hötorget; rekommenderar deras kycklingfilé med halloumi och rödvinssky.  (Det underlättar om filmen man ska se går på Filmstaden Sergel, of course.)  Snabb service och god mat.

Bästa osten: Lagrad Grevé av märket Birger Jarl.  Länge sedan jag smakade en så god ost.

Ska försöka: Använda mera gryn av olika slag i matlagning framöver.  Bulgur, couscous, quinoa, dinkel och annat.  Det är ju så gott och nyttigt.

Nödvändig debatt: Hur långt har din mat färdats egentligen?  Hur mycket koldioxidutsläpp ligger bakom varorna du köper?  Ge oss transportavståndsmärkning som standard in EU, och det nu!  (Men håll debatten på en saklig och korrekt nivå; bara för att EN falukorv har gett X enheter koldioxidutsläpp, så har inte TIO falukorvar gett 10X enheter utsläpp!  Men håll koll på dina egna matvanor.)

Både gott och nyttigt: Knorr Vie, den röda modellen.

Mineralvatten: Dricker du mycket kolsyrat vatten, köp då en Soda Stream och gör ditt eget istället för att kånka flaskor från affären.  Det blir billigare i längden (enligt en undersökning gjord av Pricerunner så kostar en Soda Stream 3 kronor per gång du använder den [jag gissar att det är inköpspris delat med antal beräknade användningstillfällen de räknar], plus några ören för gasen), du slipper bära tunga PET-flaskor och du sparar på miljön.  Visst släpper du ut en SMULA koldioxid när du fyller flaskorna, men det är ingenting emot lastbilarna som kör från Skåne eller Bergslagen.

Jag fortsätter på den inslagna vegetariska banan, här med ett recept löst baserat på Inga-Britta Sundqvists Vegetariska kokboken (ICA Bokförlag, ISBN 91-534-2105-1).  Pytt-i-panna går också att göra vegetariskt; speciellt om man som jag hade lite överbliven Quorn att göra av med…

Vegetarisk Pytt-i-panna - 2 hungriga eller 4 normala
2 medelstora gula lökar
2 stora klyftor vitlök
4 hyfsat stora potatisar
2 morötter
1 medelstor pasternacka
100g Quornfärs
100 g smulad fetaost
1/2 - 1 del hackad persilja
salt, peppar och andra kryddor efter behag

Grovhacka lök och vitlök och fräs i olja tills de börjar bli genomskinliga; you know the drill.  Skala och tärna rotfrukterna grovt, lägg dem i pannan och salta och peppra.  Se till att röra om ordentligt så att de tillagas någotsånär jämnt.  Efter sådär fem minuter lägger du i Quornfärsen och blandar runt allting.  Låt steka ytterligare tio minuter tills grönsakerna mjuknat.  Krydda med vad du känner för under tiden - soja, grillkrydda, oregano, worcestersås, anything goes.  När du bedömer att grönsakerna är klara så tar du av pannan från plattan, blandar i smulad fetaost och persilja och rör runt.

Det kommer naturligtvis att bli lite olika texturer på rotsakerna; potatisen mjuknar före morötterna som i sin tur mjuknar före palsternackan.  Lägg i dem i etapper om du vill ha dem jämnmjuka - jag föredrar det på det här sättet.  Nästa gång ska jag prova att ha i lite kålrot och kanske rotselleri också, och kanske ha i lite tärnad zucchini framemot slutet, det borde också fungera.

Det är min förhoppning att MUMS ska ta fart igen under 2007, efter ett längre uppehåll.  Som många av er säkert redan vet så avled Fredrike, min fru och medskapare av den här sidan, under december, så julhelgen har känts väldigt underlig.  Matlagning är dock en underskattad form av terapi, så jag hoppas att det ska kunna hjälpa mig igenom sorgearbetet framöver.

Ytterligare anledning till uppehållet är att jag har sålt min lägenhet i Amsterdam och för tillfället (när jag inte, som nu, är i Stockholm) bor inneboende hos en kollega.  Han är visserligen också matlagningsintresserad, men det är inte riktigt samma sak att laga mat i någon annans kök - plus att vi har jobbat rätt hårt under de senaste månaderna båda två, så det har mest blivit enklare rätter till middag.  Förhoppningsvis blir det bättring på det under 2007.

Gott nytt år till alla läsare, och på återseende!

Jag har alltid tyckt om pasta, och ända sedan jag gick på högskolan (den så beryktade inkörsporten i ett livslångt beroende) så har jag regelbundet lagat pasta hemma i olika svårighetsgrader; bolognaise eller carbonara, lasagne från grunden, pastasallad med broccoli och fetaost, eller ibland helt enkelt falukorv med stuvade makaroner.

Ibland verkar det som om det finns lika många sorters pasta som det finns italienare; det är skruvar och snäckor och fjärilar och pennor (å LUL!) och fullkorn och platta och runda och fyllda och färska och… you get the picture. Italienskans pasta betyder deg, och det är en deg som görs på (olika sorters) mjöl och vatten, ofta ingår också ägg. Namnet kommer som sagt från italienskan, men pasta är en råvara som har “uppfunnits” på flera olika ställen i världen mer eller mindre oberoende av varandra.

Möjligheterna att variera pasta med olika tillbehör och såser är i stort sett oändliga de också, det är bara din fantasi (ja, ok, och budget) som sätter gränserna. Jag har nästan alltid minst tre sorters pasta hemma i hyllorna - uteslutande torkad pasta av rena bekvämlighetsskäl - spaghetti och/eller tagliatelle, makaroner samt en “lite roligare” sort, som till exempel Sedanini, Rotelle eller någonting liknande. (Den enda sort jag mer eller mindre skyr är Farfalle, fjärilarna som inte blir genomkokta lika fort i mitten som de blir i kanterna.)

På senare tid så har jag varit väldigt förtjust i att bara koka spaghetti i rikligt med vatten med lite salt och en skvätt olivolja, sedan blanda i en rejäl klick med pesto, flaga över parmesanost (gärna hyvlad med osthyvel så att bitarna blir stora) och så mala över färsk svartpeppar. Det blir inte mycket enklare än så (köp färdig pesto, men inte färdigriven parmesan!), och faktum är att det ska till MÅNGA ingredienser i en pastasås för att få till en lika stor smaksensation (i mitt tycke).

Ditt uppdrag för resten av veckan är tvådelat - dels att prova en ny sorts pasta, och dels att prova någonting nytt TILL den. Rapportera i kommentarerna.

Vi var fem personer som skulle äta långlunch, och etersom vi jobbar i närheten av Jensens Bøfhus tänkte vi - trots den nästan samstämmigt usla kritiken på alltomstockholm.se - ge stället en chans.

För det första mailade vi in en bordsbeställning som vi aldrig fick svar på, och inte blev något bord bokat heller. Men vi fick ett bord iallafall, och vi fick för all del beställa inom en rimlig tidsperiod också. Men en av oss ville - shudder, gasp! - ha sin köttbit mer stekt än medium, men inte genomstekt.
- Nej, sa kyparen, det har inte vi. I vårt sortiment har vi tre nivåer: rare, medium eller well done.
- Ja men… kan man inte få den medium, men lite mer stekt?
- Nej.
- … okej, då tar jag well done.
Vi andra beställde våra köttbitar medium.

Sen fick vi vänta på vår dricka i en halv evighet och när den väl kom hade en glömts bort. Det rättades dock till snabbt, och därefter la sig lugnet temporärt, för vi fick in våra förrätter - tre “snackskorgar” innehållande diverse friterat (väl godkänt), vitlöksbröd med ost (samma där) och en räkcoctail (underkänt - dassiga burkräkor och vissen sallad).

Och sen fick vi vänta.
Och vänta.
Och vänta.

Och sen kom varmrätterna. Jag skulle kunna babbla om det här i evighet, men låt mig sammanfatta: av fem varmrätter var inte en enda rätt.
1) “Råstekt potatis” på BøfJensiska betyder “Färdigskivad, friterad potatis”. (Vi gjorde ett smaktest - det smakade exakt som pommes frittesen. Exakt.) Vi var två som hade beställt det.
2) Två av biffarna som skulle vara medium var så genomstekta att man utan poblem hade kunnat göra en Stockholm Marathon med dem som skosulor utan märkbart slitage.
3) En hamburgare serverades inte med ost, trots att vi beställt det.
4) Köttbiten (pepparbiff) som skulle vara well done var en blodig massa (påminde lite om Jesus rygg i “The Passion of the Christ“).

Utöver dessa felaktigheter så var portionerna vad gäller potatis snålt tilltagna, såserna halvdana (stark varning för béarnaisen - den är knappt ätbar) och stekytan på köttet grå och tråkig. Pepparbiffen var a la carte, och den var väldigt god (när den väl blev korrekt stekt - vi fick den påstekt och ost på hamburgaren, men orkade inte klaga på potatisen och de överstekta köttbitarna eftersom vi inte ville vänta ännu längre), men lunchbiffen var minst sagt en besvikelse. Torrt, tråkigt kryddat, tunt, halvtaskig kvalitet.

Samma dam som åt pepparbiff råkade putta ner sin kniv på golvet.
- Då ska du få en ny! sa kyparen tjänstvilligt, men sen glömde han bort det och det gick inte på några villkors vis att påkalla hans uppmärksamhet. Först 25 minuter senare kom han med kniven… men å andra sidan var det först då hon hade fått sin köttbit också.

Desserterna var som vanligt okej (mjukglassbuffén är värd sina 39:- även om den oftast är fruktansvärt grisig och dåligt påfylld - det är alltid minst en sås som är i princip slut så att man får kavla ut de sista ynka dropparna) men kaffet smakade sumpvatten och vi fick ingen mjölk. När vi bad om det fick vi in en skvätt mjölk… i ett dricksglas. Mandelkakan var snyggt upplagd, men ganska torr, men chokladmoussen fick väl godkänt.

Ja, och sen fick vi självklart vänta bra länge på att få betala. Att ingen gjorde sig besväret att fråga om det smakade gott eller om vi ville ha påfyllning på vårt dricka behöver jag väl inte ens nämna.

På det hela taget var det helt enkelt massor med pengar för alldeles för lite upplevelse, både servicemässigt och smakmässigt. Att inte kunna få sin köttbit stekt som man vill på ett stekhus är katastrofalt, och att påstå sig servera råstekt potatis när den är friterad är rent löjeväckande.

Det blir inte högt betyg från min sida. Förrätterna klarar biffen (no pun intended) och gör att det blir två kossor av fem möjliga istället för en.

Plus att det är fruktansvärt smaklöst med dessa färgglada paiper maiche-kossor som används som inslag i inredningen. Muuuh, jag är jättesöt och i fina färger och nu ska ni äta upp mig! Nån mer än jag som får Douglas Adams-vibbar?