MUMS. Det är gott med mat.

Den här posten har legat i frysboxen ett tag utan att bli serverad.  Nu är den dock mogen nog för att tinas upp i mikron.

Köttbullar och makaroner får väl anses bland det svenskaste man kan äta?  Kollegorna gisslade mig också mycket riktigt idag när jag kom med detta i lunchlådan, och trots att jag bedyrade att det här var ett holländskt recept (det kommer från ett receptkort jag tog på Albert Heijn, Icas holländska kusin, i helgen) så minskade inte glåporden - "jaså, du börjar prova på nya rätter nu - holländska köttbullar istället för svenska".  Vad får man inte stå ut med för att äta gott och spara lite pengar på lunch?  Jaja.  Kom ihåg - dom är bara avundsjuka!

Broccolipasta med ostköttbullar - 4 portioner
500 g broccoli
1 gul lök
2 klyftor vitlök
1 röd chilifrukt
300 g köttfärs
100 g stark riven ost
1 ägg
1/4 dl ströbröd
olivolja
pasta

Använd buketterna och de smalare stammarna av broccolin; skölj dem och skär i mindre bitar.  Skala och hacka lök och vitlök. Skölj chilin, ta bort frön och membran(*) och skär i tunna strimlor.  Koka pastan.  Blanda köttfärs, ost, hälften av chilin, ägget och ströbrödet ordentligt i en bunke.  Forma till lagoma köttbullar (enligt gammal skolköksstandard så räckte det precis till 24 köttbullar = 4 portioner à 6 stycken).  Hetta upp 2 msk olivolja i en wok och fräs lök och vitlök.  Tillsätt broccolibitarna och en skvätt vatten - låt koka/puttra/förvälla i cirka 8 minuter så att broccolin mjuknar.  Krydda med salt och svartpeppar.  Stek under tiden köttbullarna i olja i en stekpanna, de tar cirka 8-10 minuter de också.  Mixa sedan broccolin (antingen med stavmixer eller i matberedare) tillsammans med ytterligare 2 msk olja och blanda ner den i pastan.  Fördela pastan över fyra tallrikar, lägg på köttbullarna och strö över resten av chilin och lite flingsalt.

(*) Angående chilipeppar: Nuvarande rön gör gällande att det inte alls är i fröna som hettan sitter, utan i de ljusare membranen vilka fröna sitter i.  Du avgör naturligtvis själv hur mycket du vill rensa bort - jag råder dig att ta bort fröna i alla fall, eftersom de lätt fastnar i tänderna.   Var dock som alltid väldigt försiktig när du hanterar chilifrukter; capsaicin är väldigt starkt och irriterar lätt hud och - inte minst - ögon.  Tvätta därför händerna NOGA när du är klar, eller ännu hellre - använd gummihandskar.

Utgångsläge: jag hade bestämt mig för att laga en middag som innehåller purjolök, och jag visste att jag hade lövbiff som närmade sig bäst-före-datumet i kylen.  Jag övervägde lite olika alternativ, och beslutet föll på en wok - färggrant, ganska så nyttigt, snabbt att laga till när man väl sätter igång och framförallt gott!

Vardagswok - 4 portioner
1 stor klyfta vitlök, pressad
cirka ett pekfinger ingefära, skalad och finriven
1 liten gul lök, i klyftor
2 skivor lövbiff, strimlad
1 röd paprika, i stänglar
1/4 purjolök (vita delen), i halvmånar
ca 5 cm purjolök (gröna delen), i skivor för dekoration
6-8 broccolibuketter, skurna i ätbara bitar
soya
oyster sauce
nudlar till 4 personer

Koka nudlarna enligt anvisningen på förpackingen - gärna tillsammans med en buljongtärning.  Fräs vitlök, ingefära och lök i olja - helt jordnötsolja eftersom den har väldigt hög brännpunkt, men solrosolja fungerade fint.  Tillsätt lövbiffen och låt den bryna under omrörning, smaksätt med soya, oyster sauce och nymald svartpeppar.  Lägg efter en stund i grönsakerna (utom den gröna purjolöken), rör om och smaksätt eventuellt med lite mer oyster sauce.  När nudlarna är klara, tillsätt dem och den gröna purjolöken till woken, blanda ordentligt och servera genast.

Ett tips till dig som inte är van wokare (som jag): se till att allting är förberett innan du börjar; att alla grönsaker är skurna i bitar och att du har alla verktyg och kryddor/såser framme.  Woken är ett väldigt snabbt matlagningsredskap - särskilt om man använder den på gasspis.

Ni som har gmail-konton har säkert sett att det ovanför innehållet i era mappar finns ett "Web Clip" - en länk som pekar någonstans på nätet, i sann google-anda halvt baserad på innehållet i din mailbox. Har du ett gmail-konto, så kika i din spamfolder - där blir länken helt magiskt till ett recept som innehåller Spam, det där pressade fläskköttet som Monty Pythons vikingar sjöng om i avsnitt 12 av säsong 2 av Flying Circus. (Är det förresten en slump att det är 12 ounces Spam i en burk och det var avsnitt 12?) Jag beslöt mig för att prova, och efter en väldig massa konverterande från amerikanska enheter så fick jag ihop någonting som faktiskt var oväntat gott.

French Fry Spam Casserole - en sisådär 8 portioner - en stadig ugnsform full.

600 g pommes frites, tinade till rumstemperatur
4 3/4 dl stark ost, riven
4 3/4 dl gräddfil
1 brk kycklingsoppa (300 g, redd)
340 g Spam, tärnad
1 1/4 dl röd paprika, hackad
1 1/4 dl gul lök, hackad
1 1/4 dl Corn Flakes, smulade

Förvärm ugnen till 175 grader. Blanda pommes frites, ost, gräddfil och soppa i en (stor) skål. Rör sedan i Spam, paprika och lök, och skeda i en 24 x 30 cm stor ugnsform, täck med Corn Flakes och låt stå i ugnen i cirka 40 minuter till potatisen är klar. Lättlagat och faktiskt oväntat gott; väl värt att prova!

Alltid läsvärda Kinna bjöd i juni på ett intressant recept som redan i hennes blogginlägg går under epiteten paté, köttfärslimpa och det lite mer vaga "Köttfärs annorlunda (paté)". Jag tycker att det snarast är en köttfärslimpa, men så ändå inte riktigt som köttfärslimpa smakade när jag var liten… Hur som helst - hoppa över till henne på länken ovan och kolla in receptet. Jag provade med lite olika fyllningar i den avlånga formen, och jag gillade den bäst kall (fungerar ypperligt som smörgåspålägg för nattmackor) med gröna, pimientofyllda oliver nedstuckna i.

Från Kardemumma via Anne’s Food kommer kejsarbiffen - en lyxigare variant av den gamla fina svenska pannbiffen.

Kejsarbiff - 4 portioner

500 g nötfärs
2 dl gräddfil
3 msk kapris
1 gul lök, hackad
2 msk persilja, finhackad
tabasco efter smak
1 msk soja
1 krm vitpeppar
1/2 tsk salt
smör till stekning

Blanda ingredienserna till en smet och forma till biffar. Stek på halvhög värme i smör (riktigt smör blir godare här - oftast använder jag olja eller flytande margarin till stekning, men till pannbiff och köttbullar är det smör som gäller), vänd dem försiktigt ett par gånger så att de får jämn stekyta runt om. Som synes på bilden har jag inte helt bemästrat denna teknik, utan det blir en del trasiga bitar (perfekta för hårdbrödsmörgåsar). Jag hade med mig dessa som lunchlåda tillsammans med råstekt potatis och gammal hederlig stekt lök häromdagen, och en av mina kollegor tyckte att jag skulle starta cateringfirma för att konkurrera med den nuvarande entreprenören. Och hon fick inte ens smaka!

Det är sällan jag lagar mat som det blir “rester” kvar utav - det som inte äts upp direkt brukar i allmänhet gå jämnt upp i ett visst antal lunchlådor. Dock tycker jag mycket om pytt-i-panna, både “normal”, gräddstuvad och Bellmanvarianten (det är true comfort food för mig), så det är lite av ett dilemma. När jag fick syn på det här receptet hos Ica blev jag därför glad - tänka sig att det går att göra pytt-i-panna UTAN rester!

Köttfärspytt - 4 portioner

8 - 10 potatisar, halvfasta till mjöliga, ca 800 g
1 msk olja
2 gula lökar
2 röda paprikor
flytande margarin för stekning
500 g köttfärs
1 tsk salt
1-2 krm grovmalen svartpeppar
4 saltgurkor

Skala potatisen och skär den i halvstora tärningar, lägg i en långpanna och häll över oljan; ugnsstek i 250 grader i cirka 15-20 minuter. Under tiden, skala och hacka löken och kärna ur och fintärna paprikorna. Fräs grönsakerna i margarinet i några minuter, tillsätt sedan köttfärsen och bryn den tills den fått färg och blivit smulig. Krydda med salt och peppar och vänd i potatisen med den tärnade saltgurkan. Servera direkt med stekt ägg och HP-sås.

En lite matigare rätt som passar fint när man åtminstone önskar att hösten vore på väg. (Undertecknad är lite trött på hettan nu, det kanske framgick.)

Idag, barn, ska vi laga pasta med trattkantarellsås. Till detta, ungefär fyra personer, behöver vi:

400 gr lövbiff
300 gr trattkantareller
1 gul lök
1 burk Crème Fraiche mini (5%)
1/3 burk Créme Bonjuour Senap och franska örter
Lagerblad
1 tärning köttbiljong
1/2 liter vatten
Maizena redning (den bruna)
Ev. lättmjölk
Kryddor: Örtsalt, salt, svartpeppar, senap, paprikapulver, socker

Så här gör du:
Strimla lövbiffen. Fräs den tillsammans med löken i lite olja eller margarin (vilket du nu föredrar). Krydda med örtsalt, svartpeppar och paprikapulver (gärna den starkare varianten). När köttet är stekt, slå på vattnet, lägg i buljongtärningen och några lagerblad. Vispa ner en matsked senap. Låt stå och koka på låg värme i ungefär en kvart.

Sätt på pastavattnet.

Nu är det dags att vispa ner Créme Bonjour och Créme Fraiche. Strö över en tesked socker. (Socker i en sås är ett gammalt husmorsknep - det bryter av smaken jättefint, utan att det på något sätt smakar sött.) Låt nu det här stå och koka ihop ett par minuter. Sen är det dags att vispa ner redningen, ca tre matskedar. Låt det koka ihop medan du fräser trattkantarellerna på hög värme i lite margarin. Krydda dem med salt och grovmalen svartpeppar. När du fått den rätta konstistensen på såsen (blir det för tjockt kan du späda med lite lättmjölk, är det för tunt för din smak tar du lite mer redning) lägger du i pastan i det förhoppningsvis nu kokande pastavattnet, smakar av såsen och kryddar mer om det behövs, tar bort lagerbladen och vänder slutligen ner ner svampen i såsen. Lägg lock på och slå av plattan.

Servera när pastan är klar tillsammans med sallad av valfri sort. Här har jag valt ICAS “sommarblandning” av sallad, små kvisttomater och gurka, och vanlig vinaigrettedressing till. Du kan även servera en här såsen till kokt potatis.

När jag gick på låg- och mellanstadiet på åttiotalet så läste jag Hans-Eric Hellbergs ungdomsdeckarserie Dunder och Brak om och om igen. Dunder (Mats) och Brak (Päivi) är ungefär som Dante och Tvärsan (i Bengt Linders klassiska Wahlströmsböcker) fast, skulle jag tippa, något eller några år äldre och lite mer verklighetsförankrade. Den bästa boken i serien hette De enögda banditerna (den fanns inte på vår skolbibbla och bara i ett ex på den kommunala) och den var riktigt otäck på sina håll, för att vara en ungdomsbok i alla fall.

Den enda boken jag hade själv hette Nedbrottslingarna, och i den pratar de om någonting som heter Köttbollar - jag minns inte om det var den kvinnliga Nedbrottslingen Mathilda Munther eller om det var Mats något sinnessvaga Moster Desi som lagade dem - men de beskrivs ungefär som köttbullar “fast större, och fyllda med en massa goda saker”. Inte helt långsökt att jag stod och tänkte på den här boken när jag stod och stekte olivköttbullarna jag hittade recept på hos Ica för lite sedan.

Olivköttbullar - 4 portioner
10 gröna oliver, hackade
10 svarta oliver, hackade
500 g köttfärs
1 tsk salt
1 krm vitpeppar
1 ägg
2-3 msk vatten
1/2 dl persilja, hackad
smör, för stekning

Blanda köttfärs, oliver, salt, peppar och ägg och späd med vattnet så att färsen blir smidig men följsam. Blanda ned persiljan och forma köttbullar som är ungefär dubbelt så stora som Mamma Scan skulle ha gjort dem. Stek i smör på medelstark värme i cirka 10 minuter.

De här går nog att servera till nästan vad som helst, men räkna med att de är bedrägligt matiga. Jag åt dem med spaghetti, flagad Grana Padano och en supersnabb sås på gräddfil, pesto och lite nedklippt persilja. Syran bet av det lite mäktiga i köttbullarna och satte lite extra piff på pastan. Gott!

Ett turborecept, lånat av Jill Dupleix, som är en bra middagsrätt om man inte är FÖR hungrig. Klart på cirka tio minuter, lite kryddigt och förmodligen helt vanvettigt fel för de som jagar GI-värden och liknande.

Chorizo med bönor - för två personer
400 gram cannellinibönor (eller andra stora vita bönor i lag), sköljda
250 gram chorizo, skuren i tjocka slantar, lite på snedden
1 msk olivolja, för stekning
1 vitlöksklyfta, pressad
1/2 tsk paprikapulver
2 msk hackad persilja (blanda ut med lite koriander om det faller dig i smaken)
flingsalt
nymalen svartpeppar

Värm oljan i en stekpanna och stek korven ett par minuter tills den fått lite stekyta och fräser av sig själv. Flytta den till en skål och häll ned bönor, vitlök, paprika, salt och peppar i den kvarvarande oljan. Värm ett par minuter och blanda sedan i persiljan - rör runt och lägg upp på ett fat, toppa med chorizon och servera.

Chorizon själv är ganska salt, men bönorna kan bli lite mjöliga - servera därför gärna med lite extra salt.

En viktig del av min julresa till Leicestershire var att fylla upp så många kassar som möjligt med engelska matvaror, snacks och bakartiklar. Ett snabbt besök på Tesco och dryga sjuttio pund såg till att alla mina väskor var överfulla, och jag kunde vända hemåt med gott samvete. Inte långt från stället jag besökte ligger staden Melton Mowbray, för omvärlden mest känd för två saker: Stilton-ost och pork pies. Hur traditionellt Stilton än är så håller jag mig ifrån det just nu, och inriktar mig på pajen istället.

Pork pies äts vanligen kalla, ibland som här på bilden med Branston Pickle och stadiga skivor cheddarost (här Red Leicester och Double Gloucester; mina två favoriter), och är en gammal institution i brittisk mathållning. Traditionellt är det salviakryddat fläsk som pressas samman, bakas in i ett heltäckande pajskal som sedan fylls med skysås och/eller gelatin innan allt bakas färdigt och skickas med bönder och gruvarbetare ut på en hård arbetsdag.

Idag är pajerna en storindustri i Melton, det skeppas dagligen tusentals pajer till stormarknader och andra kedjor över hela Storbritannien, och The Melton Mowbray Pork Pie Association, en sammanslutning av pajbagare från staden, har till och med ansökt om namnskydd hos europeiska unionen. Även om det finns andra pork pies i England så är de äkta Melton Mowbray-pajerna unika på det sätt att de inte använder rimmat fläsk till sina pajer utan färskt.

Även om jag föredrar en rykande varm Steak and Ale pie över pork pies any day så var det här en ganska trevlig bekantskap på nyårsdagskvällen. Ingen tillagning behövdes, bara att skala av omslagspappret och plocka fram tillbehören. Förvånansvärt mättande också, en sån här liten paj (cirka 6-7 cm i diameter och 4 centimeter hög) - de är väldigt kompakta. Och så stöder man ju den lokala industrin då.