MUMS. Det är gott med mat.

Alla läsare i Stockholm, skynda till Hötorget strax innan sex på kvällen då marknaden stänger och köp skogens guld - kantareller!  (Passa gärna på att slinka in på Filmstaden Sergel också när du ändå är där och se Claes Erikssons nya film Den enskilde medborgaren - den var väldigt bra!)  Enligt skyltarna på alla stånd kostar kantarellerna 14.95 per hekto, men intill stängningsdags sjunker priserna rejält - ett kilo för sextio kronor, två för hundra.  Väl hemkommen har man bara ett problem - vad i hela friden ska man göra med två kilo svamp?  Gula kantareller är ingen höjdare att torka, dock kan man skära dem i bitar, steka dem utan fett, låta svalna och sedan frysa (tack, Clivia!).  Dock är det ju så gott med kantareller, så man vill ju göra av med dem på en gång…

Som idag till exempel; en vanlig, rätt tråkig biff får sällskap av en underbar svamprisotto, gjord enligt grundreceptet jag postade för ett tag sedan, med följande ändringar:

Börja med att fräsa två stora, finhackade schalottenlökar tillsammans med grovhackad svamp enligt smak (jag kompletterade mina kantareller med shii-take, ostronskivling och kastanjechampinjoner - det finns färdiga "svampblandningar" att köpa här till bra priser), tillsätt sedan riset.  Häll på vinet - öka till 1 1/2 dl så att svampen får suga åt sig lite - späd med hönsbuljong som i grundreceptet (eller byt mot svampbuljong om du har det) och blanda till sist i parmesanost, jag dubblade mängden för att bibehålla sältan i risotton.  To die for, helt enkelt.

(Kryddsmöret följer med biffen, och det är ju synd att låta det förfaras.)

Jag har alltid tyckt om pasta, och ända sedan jag gick på högskolan (den så beryktade inkörsporten i ett livslångt beroende) så har jag regelbundet lagat pasta hemma i olika svårighetsgrader; bolognaise eller carbonara, lasagne från grunden, pastasallad med broccoli och fetaost, eller ibland helt enkelt falukorv med stuvade makaroner.

Ibland verkar det som om det finns lika många sorters pasta som det finns italienare; det är skruvar och snäckor och fjärilar och pennor (å LUL!) och fullkorn och platta och runda och fyllda och färska och… you get the picture. Italienskans pasta betyder deg, och det är en deg som görs på (olika sorters) mjöl och vatten, ofta ingår också ägg. Namnet kommer som sagt från italienskan, men pasta är en råvara som har “uppfunnits” på flera olika ställen i världen mer eller mindre oberoende av varandra.

Möjligheterna att variera pasta med olika tillbehör och såser är i stort sett oändliga de också, det är bara din fantasi (ja, ok, och budget) som sätter gränserna. Jag har nästan alltid minst tre sorters pasta hemma i hyllorna - uteslutande torkad pasta av rena bekvämlighetsskäl - spaghetti och/eller tagliatelle, makaroner samt en “lite roligare” sort, som till exempel Sedanini, Rotelle eller någonting liknande. (Den enda sort jag mer eller mindre skyr är Farfalle, fjärilarna som inte blir genomkokta lika fort i mitten som de blir i kanterna.)

På senare tid så har jag varit väldigt förtjust i att bara koka spaghetti i rikligt med vatten med lite salt och en skvätt olivolja, sedan blanda i en rejäl klick med pesto, flaga över parmesanost (gärna hyvlad med osthyvel så att bitarna blir stora) och så mala över färsk svartpeppar. Det blir inte mycket enklare än så (köp färdig pesto, men inte färdigriven parmesan!), och faktum är att det ska till MÅNGA ingredienser i en pastasås för att få till en lika stor smaksensation (i mitt tycke).

Ditt uppdrag för resten av veckan är tvådelat - dels att prova en ny sorts pasta, och dels att prova någonting nytt TILL den. Rapportera i kommentarerna.

När jag skulle laga Annes Spaghetti Carbonara till middag kände jag mig lite skeptisk till att slösa 4 ägg bara för gulornas skull - och jag var inte sugen på maränger. När jag stannade till på en mataffär på vägen hem så letade jag upp någonting jag hade sett i ögonvrån tidigare; danska firman DANÆG säljer äggulor (och dito vitor) separat i praktiska “portionsformar” - sex koppar om två gulor var, i behändiga små förpackningar av youghurt-modell.

Produkterna ingår i standardsortimentet hos Albert Heijn, ICAs holländska systerbolag, men jag vet inte om den finns i Sverige. Dock läser jag på Eggsite att DANÆG precis håller på att inleda ett samarbete med svenska Kronfågel - det låter lovande. Hållbarheten på gulorna är oväntat bra - cirka två månader från produktionsdatum.

Och så lilla förmaningstalet: Var noga med att alltid köpa ägg från frigående höns, eller allra helst ekologiska ägg. Du ser på den stämpel som pryder äggen vilken typ av ägg det är; den första siffran tolkas enligt nedanstående mall:

• 0 - Ekologisk produktion
• 1 - Frigående utomhus
• 2 - Frigående inomhus
• 3 - Burhöns

Mer information om äggproduktion i Sverige finns hos SFS-Svenska Ägg.