MUMS. Det är gott med mat.

Jag har länge varit rätt skeptisk mot couscous.  De få gånger jag har fått det serverat och den enda gång hittills jag har försökt laga det själv har det mest blivit en solid klump av det.  Dock hittade vi ett recept i boken Smak för grönt av Katja Palmdahl som vi beslöt oss för att utgå ifrån en vardagskväll.  Tjugo minuter tog det att få till.

Couscous med halloumi - 2 portioner
Dressing:
Rivet skal och saft från 1/2 citron
1 tsk finhackad röd chili
1 riven vitlöksklyfta
3 msk olivolja, grekisk kallpressad
2 msk sweet (eller hot) chilisås
salt och svartpeppar

Couscous:
2 1/2 dl vatten
1/2 grönsaksbuljongstärning
1 msk olivolja
2 dl couscous
1/2 liten rödlök
1 apelsin
1 avocado
1 dl färska örter (persilja, basilika, mynta, vad du vill.  Originalreceptet föreslog koriander, men jag är inte så förtjust i det så det hoppade vi över)
2 msk cashewnötter, osaltade

250 g halloumi (1 paket)

Blanda ihop alla ingredienserna till dressingen, skaka om och smaka av - låt stå kallt medan du förbereder resten.  Koka upp buljong och olja i en kastrull och häll sedan i couscousen.  Rör om, ta av från värmen och låt svälla i 10 minuter.  Rör därefter om med en gaffel och låt svalna något.  Skala och skiva löken tunt, skala och skiva apelsinen i lagom stora bitar, gröp ur avocadoköttet och skär även det i bitar.  Blanda ner lök, apelsin och avocado i couscousen.  Hacka örterna och nötterna och blanda ner.  Skiva halloumin och stek den i olivolja; ett par minuter på ena sidan och någon enstaka minut på den andra räcker utmärkt.  Lägg osten på couscous-salladen och ringla över dressingen.

Svårare än så behöver det inte vara.  Salt, kryddigt och - you guessed it - gott!

Som uppföljare till chilin från igår - låt resterna stå ett par dagar i kylen och dra åt sig lite av kryddorna, det mår de bara bra av.  Därefter så gör du självklart en chilipaj av dem!

Det superenkla pajskalet - för en normalstor paj
125 g smör, kylskåpskallt i mindre bitar
3 dl vetemjöl
2-3 msk kallt vatten

Knåda in smöret i mjölet med fingrarna eller en trägaffel tills det inte finns några klumpar kvar.  Häll därefter i vattnet och rör ihop allting med trägaffeln tills du får en jämn deg, det går på ett par minuter.  (I matberedare lägger du ner smör och vatten och pulsar ihop det, därefter häller du ner vattnet genom röret på lågfart tills det börjar flocka sig.  Det tar 30 sekunder totalt.)  Tryck ut pajskalet i formen, nagga botten med en gaffel för att motverka bubblor och grädda skalet (utan fyllning, det man på engelska kallar för blind bake) i ugnen 15 minuter på 225 grader.
(Recept från Vår Kokbok.  Nya upplagan är för övrigt lika bra som alltid.)

När pajskalet är klart så stjälper du bara ner chilin i formen och täcker över med någon lämplig riven ost, jag använde Arlas gratängost, det gick NÄSTAN åt en hel påse.  Sedan in i ugnen på "lagom" värme så att chilin värms upp ordentligt och att osten smälter och börjar bubbla.  Jag stegrade 175-200-225 grader i cirka 10-minutersintervaller.  Pajen räckte till två hungriga personer och avnjöts tillsammans med en klick Total Grekisk Yoghurt 10%.

Man borde äta paj oftare, särskilt som pajskalet är så busenkelt att göra (särskilt om man har matberedare) och man kan fylla den med precis exakt vad man vill.

Någon gång i slutet av åttiotalet när vi bodde i London försökte mina föräldrar lura i min bror och mig Quorn som substitut för kyckling eller fläskfilé - anledningen till detta är i dagsläget inte riktigt klar, inte ens mamma kommer ihåg varför.  Det gick hur som helst inte så värst bra - både min bror och jag vägrade blankt att äta upp, någonting som ALDRIG hänt annars.  Nu, dock, när jag bor ihop med en vegetarian då jag är i Stockholm så har jag gett Quorn en andra chans, och det är faktiskt inte alls så illa som jag mindes det.  Än så länge har jag bara provat färsen, men både bitar och filéer ligger i frysen inför veckan.  Mycket beror helt klart på hur man kryddar det.

Jag sökte efter Quorn på ICAs hemsida och hittade bland annat ett chilirecept som jag provade.  Här med lite små anpassningar, och se till att ha allting framme och öppnat innan du börjar för det här går fort när man väl sätter igång.  Total tillagningstid cirka 20 minuter.

Chili con Quorn - 4 portioner
300g fryst Quornfärs (Quorn lagas alltid från fryst skick, har jag fått lära mig.)
1 stor gul lök
1 msk olivolja
1 msk paprikapulver, gärna den starkare varianten
1 dl vatten
2 msk tomatpuré
1 tsk chipotle paste (Santa Maria)
2 msk japansk soja (Blue Dragon)
2 brk vita bönor i tomatsås
1/2 - 1 tsk salt
2 krm peppar (vit- + svart- + vitlökspeppar)
Tabasco efter smak

Skala och grovhacka löken, fräs den mjuk i olivoljan ett par minuter i en gryta eller en panna med höga kanter.  Tillsätt den frysta Quornfärsen och pudra över paprikapulvret, rör om så att det inte bränner.  Blanda sedan vatten, tomatpuré, chipotle paste och soja och häll över - rör om igen, nu går det ganska fort.  Tillsätt därefter bönorna, smaka av med salt, peppar och tabasco.  Låt puttra under lock i cirka fem minuter.  Servera som ICA föreslår med nachos, hackad lök och paprika, men köp till en baguette också - värm den gärna i ugnen på typ 150 grader i några minuter också.

Spara gärna två portioner - vad du gör med dem berättar jag imorgon…  Det jag dock ska säga är att jag, inbiten köttätare som jag är, inte hade kunnat gissa att det var vegetariskt om jag inte hade lagat det själv.  Soja och tomat verkar vara riktigt bra kompisar med Quorn, värt att komma ihåg för framtida experimenterande.  Använder man ofta Quorn istället för kött ska man dock tänka på att få i sig mycket järnrika grönsaker, eftersom Quorn inte innehåller just något järn alls.

För första gången på över 15 år har jag provat Quorn idag, färsen, och resultatet blev BRA mycket bättre än den där gången med "grytbitarna" i London i slutet av åttiotalet.  Att sätta likhetstecken mellan Quornfärs och köttfärs är dock inte helt korrekt; man måste anpassa sig en hel del, men det får jag väl lära mig.  Jag utgick från ett gammalt Buffé-recept från ICA och improviserade i panik när jag upptäckte att det inte riktigt gick som jag hade hoppats.  Det blev inte PERFEKT, men här nedan är receptet såsom jag TROR att det skulle kunna fungera fint.

Quornbiffar med kapris - 2 portioner
1 skiva vitt bröd, smulad (länge leve stavmixern!)
1/2 dl vatten
200 g Quornfärs
1 tsk salt
1 krm vitpeppar
2 ägg
1/2 dl vetemjöl
1 1/2 tsk dijonsenap
2 msk kapris
3/4 dl hackad persilja

Rivigt mos (Det var inte jag som döpte det!)
4 potatisar, skalade och delade i stora tärningar
150 g rotselleri, skalad och delad i lika stora tärningar
1/4 dl mjölk
1 äggula

Moset: Det blir enklast att börja med moset innan du sätter igång med biffarna.  Koka potatis och rotselleri i lättsaltat vatten i en kvart, tills de är mjuka.  Häll av vattnet och stöt med en potatisstöt till mos, blanda i mjölk och äggula.  Smaka av med salt och svartpeppar, eventuellt med muskot eller andra kryddor också.

Biffar: Låt brödet dra i vattnet i cirka 5 minuter.  Blanda därefter i alla övriga ingredienser, mjölet sist, och rör ihop till en smet.  Forma biffar - använd en träslev och en stekspade för att få rätt form på dem (de binder inte lika bra som köttfärsbiffar) och stek dem gyllenbruna i matfett i en stekpanna; ett par-tre minuter på varje sida.

Servera omedelbart - jag skulle tro att det skulle vara gott med inlagda rödbetor till.  Kalla biffar lär för övrigt fungera precis lika bra som vanliga icke-lakto-ovo-vegetariska pannbiffar på hårdbrödmacka till natten, vi får väl se om ett par timmar…

(Kameran ligger på hyllan för tillfället. Ska damma av den vid något tillfälle snart. Promise.)

Den här gratängen kan naturligtvis användas som tillbehör till en köttbit om man så vill, men eftersom den blir väldigt färgglad och fin (ja, den blir väldigt rosa i alla fall om man använder rödbetor) så rekommenderar jag att avnjuta den i ensamt majestät, det duger den till (och min vegetarian-vän som var här på nyår höll med).  Som så många bloggare har sagt före mig: Vi hann äta upp den innan jag tänkte på att fotografera.

Rotsaksgratäng - 4 portioner
Skiva rotsaker i "lagom" skivor - jag tog två rödbetor, en liten palsternacka, en halv liten kålrot, en bit rotselleri och två morötter - och lägg i en ugnsform.  Slå över 4-5 dl vispgrädde och ställ in i ugnen i cirka 25-30 minuter på 225 grader.  När gratängen ser färdig ut, strö över en påse av Arlas Gratängost, stäng av ugnen och låt stå i cirka fem minuter tills osten har smält ned.  Klart!

Mina föräldrar bjöd ugnsrostade grönsaker i mellandagarna (samma grönsaker + lök och vitlök (båda i klyftor), lite olja och lite smör i en form, 225 grader i ugnen i ca 40 minuter - mycket gott till teriyakistyle-marinerat fläskkött!) och det var därifrån jag lånade idén.

Jag hade lite svamprisotto över.  Jag hade en zucchini över.  Tja, vad ska en stackars människa göra?

Gratinerad zucchini - 2 portioner
Tvätta och skär en zucchini på längden.  Gröp ur kärnhuset med en tesked, finfördela det och blanda med risotton.  Skopa i svamprisotton i gropen på zucchinin, packa ganska tätt.  Täck över med riven ost och gratinera i ugn på 200 grader i cirka 15 minuter.

Enkelt och gott.

Anne på Anne’s Food tipsade i april om en matig och färggrann soppa som jag sent omsider provade, och den var ruskigt god. Hämta receptet här.

Oststänglar - sopptillbehör
ett ark smördeg
riven lagrad ost
chili-flagor

Tina smördegen något och kavla ut den så att den är två gånger så lång som bred, på ett ungefär. Lägg osten i en sträng en bit in från ena långsidan, lämna ett par centimeter i vardera ytterkanten. Vik längs kortsidan så att osten innesluts helt, och vrid stängeln runt sin egen axel ett par varv så att den ser lite roligare ut, grädda på en plåt i 225 grader i cirka 8-10 minuter. Ät varm eller kall till soppan (prova att doppa den i!). Paprika och broccolistänglar ger soppan en skön struktur och chilipeppar ger den ett överraskande bett. Väl värt att prova när det blåser lite snålt ute.

Det finns, admittedly, lika många gazpachorecept som det finns wannabekockar och spanjorer. Här är min enkla:

Gazpacho - fyra personer
1 burk krossade tomater
1 liter tomatjuice
1/2 gul lök
4 vitlöksklyftor
2 msk olivolja
1 tsk salt
1 tsk svartpeppar, malen efter smak
Ett par stänk tabasco

Mixa de krossade tomaterna, löken, vitlöken och kryddorna med mixerstav eller i matberedare. Blanda ihop med tomatjuicen och rör ut med olivolja och tabascostänken. Sen måste den vila i kylen ett par timmar. Smaka därefter av och känn om du vill ha mer kryddor. Om den blivit för tjock kan du späda ut den med lite vatten.

Servera kall, med is och finhackad gurka och paprika i valfri färg (gul är roligast för färmångfaldens skull, men det gör man som man vill). Du kan servera krutonger till också, om du vill. Då blir det lite mer mättande.

Soppan håller fyra-fem dagar i kylen, det är gott att ha hemma under sommarens varmaste dagar.

Uppdraget “du får ansvaret för att serva mig och mina vänner med varma mackor på tisdag kväll” komplicerades på måndageftermiddagen av kommentaren “ah, förresten så är en av dem vegetarian”. Här är i alla fall två förslag - och de verkade gå hem.

Ruccolatoast
Riv två klyftor vitlök i en burk creme fraiche (1%-varianten från Yoplait fungerade utmärkt), salta och peppra. Blanda i 100 gram finhackad ruccolasallad och 150 gram riven Västerbottenost. Låt stå och dra i en halvtimme, bred sedan en klick mellan två brödskivor och grilla. Se till att osten smälter ordentligt. (Lånat av Anne.)

Svampröra
Hacka en gul lök och bryn, tillsätt lite socker för att runda av smaken lite. Stek hackade champinjoner i lite smör; blanda sedan i löken och en burk Arla Lätt Creme Fraiche 4 x Peppar & Vitlök (Mums!). Salta och peppra. Bygg ihop enligt konceptet bröd, ost, röra, ost, bröd och in i grillen. (Variant på en av hustruns specialare.)

Ett recept till från Anna Bergenströms Kärlek, oliver och timjan; en mycket enkel, matig och väldigt vacker pastasallad. Ju rödare tomater du hittar desto bättre; broccolin får väldigt djup grön färg av förvällningen och rödlöken är väldigt kraftigt färgad i sig. Ingenting man äter innan ett viktigt kundmöte kanske, men till middag är det utmärkt. Ingen dressing behövs här heller.

Färgglad pastasallad
5 dl kall kokt pasta
3 tomater, tärnade
1 1/2 rödlök, grovt hackad
350 g broccoli
fetaost
svarta oliver

Koka pastan enligt anvisningen på förpackningen och låt svalna. Använd en pasta som är lite bitig, t.ex. cotelli som på bilden eller pastaskruvar. Undvik pastafjärilar (farfalle) eftersom de kokar väldigt ojämnt och penne eftersom det är sådana i all annan pastasallad man får. Pastan ska inte marineras utan används naturell; möjligen kan du tillsätta en gnutta salt.

Koka upp rejält med vatten och en tesked salt i en rymlig kastrull. Skär upp broccolin i små buketter och låt koka i cirka fem minuter, ta därefter av den från plattan, häll i ordentligt med kallt vatten (Jag sa en RYMLIG kastrull!) och låt dra ett par minuter innan du slår av vattnet.

Blanda alla grönsakerna och pastan, smula över fetaost (antingen naturell eller oljemarinerad med örter, det avgör du själv) och servera med oliver om du så önskar (och kommer ihåg att köpa…).